Ahlqwist

Berndt E. Ahlqwist

Sköld: I blått en uppflygande tupp av guld med röd beväpning stående över en alkvist med fyra blad av guld.

På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med guld.

Hjälmprydnad: En bepansrad hand hållande ett svärd mellan två vesselhorn delade dexter i guld och blått, sinister i blått och guld samt vartdera på sidan besatt med tre alblad av guld.

Publicerat: Skandinavisk vapenrulla, nr 237/1979.

Vapnet är antaget av Berndt E. Ahlqwist, Göteborg, för sin familj och sina efterkommande med samma namn. Vapentagaren härstammar på fädernesidan från soldat och bondesläkter i Västergötland, kända sedan1600-talet. Fäderneanorna koncentrerar sig till gårdar inom Långareds församling där flera släktmedlemmar med namnet Cato var soldater i Västgöta Dals regemente.

Mödernesläktens tidigaste kände medlem av matrilinjär härstammning är Sigrid ”Den fagra”, (död 1289), gift med Birger Jarls bror Riksrådet, lagmanen Bengt Magnusson av Folkungaättens lagmansgren (död 1294). Dessa var morföräldrar till den Heliga Birgitta. Från detta par härstammar släktmedlemmar från ett flertal av de gamla adelssläkterna i Sverige. På mödernesläktens agnatiska sida är Chronoskogvaktaren Anders Larsson dess äldsta, kända medlem, vilken blev vådaskjuten till döds när han ledde en vargjakt i februari 1729. Från honom härstammar Olstorpssläkten från Stora Mellby. Om denna släkts historia har släktmedlemmen Biskop Ivar Hylander skrivit boken ”En västgötsk allmogesläkt under 250 år”. Olstorpsläktens släktförening bildades i samband med bokens utgivning 1976.

Hjälmprydnaden är hämtad från Lagergréenska ättens vapen. Vapentagarens hustru härstammar på mödernet från denna ätt.

Bilden är utförd av Jan Raneke.