I alla de nordiska länderna delas ordnar ut till människor som gjort stora insatser för samhället. Ordnarna delas in i olika grader som riddare eller kommendör med tillhörande ordenstecken som bärs i band eller kedja vid högtidliga tillfällen.

Ordnarnas historia går tillbaka till korstågen då riddare från olika länder slöt sig samman och bildade samfund kring gemensamma löften och regler. Deras särskilda dräkter och ordenskors medförde stor prestige, vilket inspirerade medeltidens kungar att instifta egna ordnar. Dessa kungliga ordnar blev ett sätt att belöna trogna bundsförvanter och knyta internationella vänskapsband. Kungarna blev i sin egenskap av statschefer ordensherrar, och ordnarna utformades som sällskap.

Allteftersom den moderna staten växte fram med växande antal officerare och ämbetsmän utökades ordensväsendet med militära och civila ordnar uppdelade i flera grader. Även republiker införde ordnar med franska Hederslegionen som det mest välkända exemplet. Idag har de flesta stater egna ordnar.

Till ordnarna hör en rik symbolvärld. Ordenstecknens utformning illustrerar ofta landets historia och heraldiska traditioner. Detta gäller inte minst de nordiska ordnarna.

Danmark

Elefantorden räknar sin historia ända tillbaka till 1460-talet då Kristian I instiftade Guds Moders sällskap vars statuter fastställdes av påve Sixtus IV 1474. Medlemmarna bar en kedja bestående av elefanter, en symbol för renhet och styrka; denna kedja förekom redan 1457. Sällskapet upphörde vid reformationen men återupplivades 1580 av Fredrik II och fick sina första stadgar 1693 av Kristian V.

Orden har endast en grad – riddare – och tilldelas medlemmar av det danska kungahuset samt utländska statsöverhuvuden. Ordenstecknet är en elefant som bärs i kedja eller i ljusblått band. Riddarnas vapen målas av den kunglige vapenmålaren och hängs upp i Frederiksborgs slottskyrka.

Dannebrogorden instiftades 1671 och har sitt namn efter den danska flaggan som enligt legenden ska ha fallit från himlen 1219. Ordenstecknet är ett utböjt vitemaljerat kors av guld eller silver med röd kant och inskriften “Gud og Kongen”. I korsmitten syns Kristian V:s monogram. Bandet är vitt med röda kanter.

Orden hade endast en grad fram till 1808 då Fredrik VI omorganiserade den till en förtjänstorden med flera grader. Innehavarna av storkorsgraden får även de sina vapen målade och upphängda i Frederiksborgs slottskyrka.

Sverige

Det svenska ordensväsendet infördes 1748 under Fredrik I:s regering på initiativ av riksrådet och omfattade ursprungligen tre ordnar utformade enligt fransk förebild. 

Serafimerorden med endast en grad – riddare eller ledamot – avsedd för kungahuset, utländska statsöverhuvuden och rikets högsta ämbetsmän.

Orden ansågs vara ett återupplivande av en medeltida orden. Inspiration hämtades från utländska teckningar av äldre svenska ordenskedjor som bestod av serafhuvuden och patriarkalkors. Först senare insåg man att korsen egentligen skulle ha varit vasar.

Riddare och ledamot får sitt vapen och valspråk målat på en kopparplåt som vid dennes död hängs upp i Riddarholmskyrkan vars klocka ringer en timmes serafimerringning.

Svärdsorden var avsedd att delas ut i olika grader till officerare både för tapperhet i fält eller för långvarig tjänstgöring i fred. Den sågs som ett återupplivande av den medeltida livländska Svärdsriddarorden. 1788 tillkom värdigheten riddare med stora korset som endast kunde utdelas i krig. Ordens motto är Pro Patria (”För fosterlandet”) och dess band är gult med blå kantränder.

Nordstjärneorden var avsedd för civila ämbetsmän. Dess namn och emblem kommer från Nordstjärnan som blev en svensk nationalsymbol på 1600-talet. Den förknippas även med lärdom och vetenskapsmannen Carl von Linné var en tidig mottagare. Ordens motto är Nescit Occasum (”Hon vet ej av nedgång”) och bandet var svart fram till 1974 då det ändrades till blått med blå kantränder. Det svarta bandet ska, enligt en uppfattning, stå för mörkret som stjärnans ljus kontrasterar mot, men det kan också ha hämtats från den franska S:t Mikaelsorden, som var en förebild för Nordstjärneorden.

Vasaorden tillkom 1772 efter beslut av Gustav III och skulle tillfalla näringsidkare, jordbrukare och författare oavsett börd. Denna orden är det första exemplet på en egalitär orden, det vill säga en orden som kan förlänas för förtjänstfulla insatser oavsett mottagarens börd, rang eller tjänsteställning. Dess emblem är Vasaättens heraldiska symbol – en gyllene vase – och bandet är grönt.

Genom beslut av Sveriges riksdag upphörde de svenska ordnarna att delas ut till svenska medborgare efter 1974. Serafimerorden kan förlänas medlemmar av kungahuset och utländska statsöverhuvuden, medan Nordstjärneorden delas ut till utländska medborgare för insatser för Sverige. Svärdsorden och Vasaorden lades vilande.

Sedan en tid tillbaka utreds ett återupptagande av samtliga ordnar för svenska medborgare.

Norge

Sankt Olavs orden instiftades 1847 av unionskungen Oscar I. Norges skyddshelgon Olav var kung på 1000-talet och hans attribut är yxan som förekommer i Norges riksvapen. Ordenstecknet är ett vitemaljerat malteserkors med Norges yxbärande lejon på en röd mittglob. I korsarmarna finns ett krönt gotiskt O som kan stå för både Olav och Oscar. Orden bärs i ett band med norska flaggans färger.

Förtjänstorden (Den Kongelige Norske Fortjenstorden) instiftades 1985 av kung Olav V. Ordenstecknet består av ett klöverbladskors som traditionellt förknippats med Sankt Olav. Orden bärs i kungsblått band.

Idag förlänar den norske kungen Sankt Olavs orden för förtjänster i Norge och Förtjänstorden för förtjänster i utlandet. Båda ordnarna har fem grader.

Finland

Finlands tre ordnar har hämtat inspiration dels från Finlands vapen (ett svärdsbärande lejon av guld omgiven av nio rosor av silver i rött fält), dels från ryska Sankt Georgsorden vars ordenstecken är ett georgskors.

Frihetskorsets orden (Vapaudenristin ritarikunta) kom till på initiativ av riksföreståndaren Gustaf Mannerheim efter att Finland förklarat sig självständigt 1917 och inbördeskrig brutit ut. Uppdraget att utforma orden gick till konstnären och heraldikern Akseli Gallen-Kallela.

I ordenstecknet infogade Gallen-Kallela det av honom ofta använda hakkorset och i korsmitten lade han en ros av silver från Finlands vapen. På Mannerheims förslag lades de svärdsbärande armarna från Karelens landskapsvapen till i bäranordningens krans. Orden förlänas i rött band med vita ränder i krigstid och i gult band med röda ränder i fredstid.

1940 instiftades tapperhetsdekorationen Mannerheimkorset som delats ut till totalt 191 personer.

Finlands Vita ros’ orden (Suomen Valkoisen Ruusun ritarikunta) ersatte Frihetskorsets orden 1919 efter inbördeskrigets slut. Även denna formgavs av Gallen-Kallela som nedtecknat en skiss av ett ordenstecken på en järnvägsstation redan 1918. Denna orden har samma heraldiska förebilder som Frihetskorset. Orden har fem grader och bandet är blått.

Finlands Lejons orden (Suomen Leijonan ritarikunta) instiftades 1942 som ett alternativ för att Finlands Vita ros inte skulle delas ut alltför ofta. Orden har fem grader och bandet är rött.

Ordenstecken förlänas i första hand i samband med Självständighetsdagen den 6 december och Försvarets fanfest den 4 juni.

Island

Falkorden (Hin íslenska fálkaorða) instiftades av kung Kristian X vid ett besök i Reykjavík 1918 kort efter att Island blivit ett självständigt kungadöme i personalunion med Danmark.

Ordenstecknet, som inspirerades av Dannebrogordens, består av ett vitemaljerat utåtböjt kors med avskurna hörn, vilket ger det ett unikt utseende bland världens ordnar. På korsmitten finns en blå mittglob med en falk av silver vilket var Islands vapen mellan 1904 och 1919.

Ursprungligen var ordenstecknet krönt av en kunglig krona vilken byttes mot en lilja 1944 när Island blev en självständig republik. Idag har Falkorden fem grader och förlänas på beslut av Islands president.