Parallellt med att heraldiken uppkom på 1100-talet började även städer i Europa att använda sigill. Sigillen användes för att bekräfta dokuments äkthet, och när en stad använde ett sigill betydde det att den var en egen juridisk person och hade viss självständighet. Det äldsta kända stadssigillet är det för staden Köln. Någon gång mellan åren 1114 och 1119 gav ärkebiskopen Friedrich I. borgarna i Köln rätten att använda ett sigill.
I Norden, särskilt i Danmark och vad som nu är södra Sverige, började städer anta sigill, ofta med heraldiska motiv, under 1200-talet. Det är ofta svårt att veta när ett sigill först användes, och om motivet från början var heraldiskt eller om det senare kommit att ligga till grund för ett heraldiskt vapen.
I Danmark finns det ett antal stadsvapen som är kända sedan 1200-talet, t.ex. för Köpenhamn, Næstved, Roskilde och Ribe. Även om sigill med dessa vapen finns belagda vid olika tidpunkter under 1200-talets andra hälft, torde symbolerna ha antagits vid 1200-talets mitt. Beträffande Köpenhamn finns belägg för att ett sigill med en kyrkobyggnad bakom en ringmur användes år 1275.
Det äldsta nordiska stadsvapen vars tillkomsttid kan fastslås mera exakt är Kalmars vapen. Det förekommer i ett sigill för invånarna i Kalmar placerat på en handling som någon gång mellan 1247 och 1269 skickades till rådet i Lübeck. Det har den karakteristiska borgen eller stadsmuren, som var en symbol för en stad, oavsett om staden i verkligheten hade någon sådan mur eller ej. Det finns flera exempel från Skåne på denna typ av vapen: Lund (1354), Helsingborg (1300-talets början) och Trelleborg (något senare, 1471).
Vid en utblick över övriga Norden syns några norska stadssigill från 1200-talet i Tønsberg, Trondheim och Bergen samt Oslo omkring år 1300; borgar finns med i Tønsbergs, Trondheims och Bergens sigill. För Finlands del kan nämnas att Åbos sigill med heraldiskt motiv är känt sedan år 1309. Inte bara städer skaffade sigill, utan områden på landsbygden som t.ex. härader. Dessa hör dock mestadels till en något senare tidsepok, 1400-talets mitt och framåt.
De äldsta stadsvapnen i Norden har, som framgått, sin bakgrund i sigill. Men under senare delen av medeltiden blev vapen i sköldform alltmer det primära sättet att utforma en stads symboler, och sigillet blev sekundärt på det sättet att vapenskölden fick utgöra sigillmotiv. Ett exempel på detta är Malmö stads vapen, det äldsta stadsvapen i Norden som förlänats av en kung.
Medan de allra äldsta stadsvapnen ofta hade borgar som sina symboler eller sigillmotiv som egentligen inte var särskilt anpassade till att vara färgsatta och i en sköld, kom vapnen mer och mer att få innehåll som syftade på stadens näringar eller dess grundare. Ett exempel är Jakobstad i Finland, en stad som grundades år 1652 av Ebba Brahe i Pedersöre socken, där hennes nyligen avlidne man Jakob de la Gardie hade en förläning. Staden både uppkallades efter mannen och fick en del av hans vapen – ett torn med ett lejon hållande ett svärd – som sitt vapen. Vapnet renritades av den framstående heraldikern Gustaf von Numers, och togs på nytt i bruk år 1957.
Under den industriella revolutionen under 1800-talet kom t.ex. propellrar, kugghjul och liknande föremål att känneteckna de nya framväxande städernas näringar och därtill relaterade projekt av olika slag. I t.ex. Motala kommuns vapen från år 1881 (reviderat 1949) symboliserar den blå balken Göta kanal, som byggdes under ledning av Baltzar von Platen – vingarna avslutade med markattehuvuden är hämtade från hans vapen. Propellern syftar på skeppsbyggeri i Motala verkstad.
Under 1900-talet fick kommunvapenkonsten ett uppsving i Norden, och det blev efter hand i det närmaste självklart för kommuner att anta vapen. Den svenska kommunvapenserien är nu komplett. I Finland var konstnärer som Gustaf von Numers och Olof Eriksson drivande i framtagandet av nya kommunvapen. Särskilt stor betydelse har riksarkiven i Sverige, Finland och Danmark haft, och i Sverige finns en statsheraldiker i riksarkivet med särskilt ansvar för den officiella heraldiken. I Norge var riksarkivet också ansvarigt för kommunheraldiken till dess att en förändring gjordes år 2018, varefter kommunerna på egen hand kan anta vapen. Detta har sammanfallit med en större kommunindelningsreform i Norge. En sådan reform har också ägt rum i Danmark, och ett bra exempel på ny dansk kommunheraldik är vapnet för Egedal kommune. Det är framtaget av Ronny Andersen och är ett talande vapen, med en ek och en vågskura som illustrerat backar och dalar.
Till ett kommunvapen hör en vapenflaggor. I denna föreläsning berättar Martin Sunnqvist om utformningen av kommunvapenflaggor med en förändring av Malmö stads flagga som exempel.
Vidare läsning:
- Sven Tito Achen: Danmarks kommunevåbener, 1982.
- Per Andersson: Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970, 1994.
- Hans Cappelen och Knut Johannessen: Norske kommunevåpen, 1987.
- Clara Nevéus och Bror Jacques de Waern: Ny svensk vapenbok, 1992.
- Soumen kuntavaakunat, maakuntavaakunat ja -tunnukset, 2005.
- Svenska riksarkivets app “Sveriges symboler”